Långt lite sorgligt inlägg
Det har varit rätt jobbigt det här med stallet kan ju skriva lite om det:
Den 31 december 2010 flytta vi från Cornelias stall. Ingen var ute och vi bara lasta in. Det var jätte jobbigt och jag grät jätte mycket dagen innan.
Jag tänker fortfarande på att det våre bättre om jag var kvar.
Det nya stallet är super, jag älskar det, men det finns ju ingen att rida med där.
Vi var först jag och Elice sen flytta Louise dit och då blev allting jobbigt.
Dom börja rida ut och dom fråga aldrig mig.
När jag fråga och hängde med, kände jag mig alltid utanför, dom prata och kramades och gick sidan om varandra medans jag fick gå längst bak.
I maj flytta Elice. Ja, allting flöt på som vanligt jag träna och tävla och red ut själv för Louise våga inte.
Den 30 juni fick jag ett sms där det stog
hej Sofia. Jag ville bara berätta
för dig att vi kommer att byta
stall. Bara å du vet om det.
Kram.
Jag var hemma hos en kompis då.
När jag kom hem gick jagin på rummet och grät.
Inte konstigt jag skulle ju bli ensam kvar i stallet.
Dagen efter red jag ut med Cornelia och oj vad jag har saknat henne.
När jag kom hem ville jag bara tillbaka. Det var samma roliga prat, samma roliga galopper och samma galna ponnyer.
Mulle hade någ saknat Gina också för han gnägga så fort han fick syn på stallet och hästarna och blev galet pigg när vi red.
Dagen efter flytta Louise och ja jag orkar inte se något från Louise och Elice så har tagit bort dom från facebook och mobilen och lite var någ för detta sms:et också:
Hej, jag heter Elice Ohlsson
och är tolv år ochälskar
hästar ovh handboll och
min bästis Louise.
Ni kan någ inte fatta hur jobbigt det varför mig att se det och speciellt när jag fick reda på att Louise flytta bara för att hon sakna Louise.
Nu rider jag bara ut själv och Mulle mår någ inte så bra av det.
Han behöver ha en kompis att rida ut med och ta långa härliga och snabba galopper och bara busa.
Men det kommer han inte kunna göra på länge.
Långt detta inlägget blev. Men nu vet ni lite hur jag mår och hur jobbigt detta är.
Den 31 december 2010 flytta vi från Cornelias stall. Ingen var ute och vi bara lasta in. Det var jätte jobbigt och jag grät jätte mycket dagen innan.
Jag tänker fortfarande på att det våre bättre om jag var kvar.
Det nya stallet är super, jag älskar det, men det finns ju ingen att rida med där.
Vi var först jag och Elice sen flytta Louise dit och då blev allting jobbigt.
Dom börja rida ut och dom fråga aldrig mig.
När jag fråga och hängde med, kände jag mig alltid utanför, dom prata och kramades och gick sidan om varandra medans jag fick gå längst bak.
I maj flytta Elice. Ja, allting flöt på som vanligt jag träna och tävla och red ut själv för Louise våga inte.
Den 30 juni fick jag ett sms där det stog
hej Sofia. Jag ville bara berätta
för dig att vi kommer att byta
stall. Bara å du vet om det.
Kram.
Jag var hemma hos en kompis då.
När jag kom hem gick jagin på rummet och grät.
Inte konstigt jag skulle ju bli ensam kvar i stallet.
Dagen efter red jag ut med Cornelia och oj vad jag har saknat henne.
När jag kom hem ville jag bara tillbaka. Det var samma roliga prat, samma roliga galopper och samma galna ponnyer.
Mulle hade någ saknat Gina också för han gnägga så fort han fick syn på stallet och hästarna och blev galet pigg när vi red.
Dagen efter flytta Louise och ja jag orkar inte se något från Louise och Elice så har tagit bort dom från facebook och mobilen och lite var någ för detta sms:et också:
Hej, jag heter Elice Ohlsson
och är tolv år ochälskar
hästar ovh handboll och
min bästis Louise.
Ni kan någ inte fatta hur jobbigt det varför mig att se det och speciellt när jag fick reda på att Louise flytta bara för att hon sakna Louise.
Nu rider jag bara ut själv och Mulle mår någ inte så bra av det.
Han behöver ha en kompis att rida ut med och ta långa härliga och snabba galopper och bara busa.
Men det kommer han inte kunna göra på länge.
Långt detta inlägget blev. Men nu vet ni lite hur jag mår och hur jobbigt detta är.
Kommentarer
Trackback
