taavlingsmupparna

Detta kankse inte kommer vara ett så jättekul inlägg, men jag va ju tvungen att komma på något! ;)

Det hela började med att vi skulle leta efter en c-ponny. Där satt jag nere i källaren och letade och letade. Hittade ingen som verkade bra helt enkelt. Vi ska också tillägga att detta var 2007 och vi var inte så jättevana xD
Men tillslut hittade jag en helt underbart vacker liten fux! :) Mamma ringde, och vi åkte ner till Tommelilla för att kolla på den. Vi kom in genom stallet och gick direkt till vänster mot spiltorna. Där mötes vi av ett litet fuxhuvud med bläs. Stoet kollade på oss med sina svarta snälla ögon. Det va som magi. Denna ponnyn skulle vi ha! Inget snack om saken! Dagen efter åkte vi ner för att hämta henne.
Då hade vi köpt lite nya grejer till henne. Rosa träns, transportskydd och en röd grimma med grimskaft. På grimman stod det Ilovemyhorse.
Vi gick in i stallet och fram till spiltorna. Där stod samma lilla ponny igen, men denna gången va hon vår! Jag tog på henne sin nya grimma och ledde ut henne till transporten. Och hon gick bara rätt på!

Sedan åkte vi hem. Jag satt och kollade bak i transporten hela tiden. Tänk att detta va MIN ponny! Känslan var obeskrivligt härlig! Väl hemma i stallet hade Katarina stött ut halm i boxen som skulle bli Bellas. Jag ledde ut henne ur transporten och tog in henne i sin box. Där började hon äta av halmen direkt! Jag stod kvar en stund i boxen. Detta var verkligen MIN egna häst!

Dagen efter åkte jag och min storasyster ut i stallet. Då skulle det mockas och fixas med hästen. När Bella flyttade hit fanns det bara 2 andra hästar, Gina & Tulpanen. Och så fanns där 1 paddock och 2 hagar. Bella stod i den vänstra. Jag minns att såfort jag kom ut från stallet och gick mot hagen så kollade Bella upp ur gräset. Jag och min storasyster gick ut i hagen och klappade henne. MIN PONNY!!!

Sen fixade vi stallet och sen åkte vi hem.

Efter en vecka började vi rida henne. Första gången jag satt på hennes rygg, den känslan går inte att beskriva! Jag skrittade fram och sen började jag trava, men jag vågade inte galoppera. Matilda började galoppera nästan direkt. Men sen började jag galoppera på långsidorna, men saktade av till trav på kortsidorna x)

Efter 1 provvecka hade vi bestämt oss, hon skulle stanna hos oss.

Allting gick bra, allting flöt på, vi hann tillochmed starta en dressyrtävling tillsammans. Men en dag, höst/vinter 2007 såg vi att hon började ömma i ryggen osv. Vi åkte iväg till Saxtorps Hästklinik. Efter ca 6 timmar visste dom vad som va felet. Hon hade spatt.
Detta kom som en chock för mig. Hon skulle behöva vila i ungefär 1 år, och sen sättas igång försiktigt med bara skritt i typ ett halvår. Och inget hoppande. Jag va jätteledsen.
Men hon fick komma hem och vila upp sig i 1 år. Då hade jag också mycket annat jag kunde göra. Sedan började vi gå med henne. Och sedan försiktigt skritt och tillslut trav.

Första traven med henne efter skadan va helt UNDERBAR!
Hon åkte på återbesök också däremellan. Hon blev friskförklarad och skulle kunna hoppa några hinder på 50-60 cm inom ett halvår.

Hon kämpade, och blev bra :) Så sedan började jag sätta igång henne mer och mer. Första galoppen efter skadan va vår 2009. Bella ÄLSKADE det och började bocka med öronen framåt. Hade inte sett henne så lycklig på skitlänge! <3
Min fina flicka. <3

Bellas självförtroende osv. har blivit MYCKET bättre också. När vi fick henne kunde man knappt lägga tyglarna över huvudet på henne. Då drog hon ner huvudet och blundade, hon VÄNTADE på att få stryk. Stackare <3
Sedan kunde inte pappa komma i närheten av henne med sina skinnhandskar på utan att hon blev skiträdd! Hon va också rädd om bakbenen. Och så litade hon inte på NÅGON! Jag tyckte så synd om henne.
Efter 3 år hade hon börjat lita på mig mer och mer. Hon sökte stöd hos mig. Hon va inte lika rädd för tyglarna längre, pappa kunde vara nära henne mycket och länge :)
Hennes psykiska beetende hade blivit sååå mycket bättre, och ridningen hade blivit sååå sjukt mycket bättre.

i slutet av sommaren 2009 hände något som skulle kunna skada hennes psykiska igen. Efter 3 år hade vi fått henne att lita på oss ganska mycket.
Hon stod fastbunden i en ganska stor bräda utanför stallet. Jag började borsta henne, och då händer det som inte får hända... Hon blir rädd och sliter sig med den stora brädan hängande efter sig med spik och skruvar och allt. Det skulle få plats 3 hästar uppbundna med den brädan, så ni kan ju tänka hur stor den va.. Bella sprang ut i paddocken  i full panik. Grimskaftet släpper inte. Hon trillar med brädan. Hon voltar och voltar.
Hon fortsätter volta fler gånger. Efter ett tag av rullande och voltande fatsnar hon med brädan mellan frambenen och drar med huvudet. Hon hade kunnat bryta nacken där. Hon kommer loss och springer genom staketet rätt ut i hagen. Där voltar hon flera gånger igen.
Tillslut släpper brädan och Bella blir lös. Hon hade fått småsår över hela kroppen, och hade ett PRECIS under ögat.
Vilken änglavakt! Vi trodde vi skulle få ringa ut veterinär och avliva henne, men hon va inte så skadad. Vi trodde hennes psykiska skulle förstöras och att hon aldrig skulle lita på oss igen. Men där hade vi fel.
Det enda hon fortfarande är rädd för efter det är grimman. Den skar in i skinnet uppe vid öronen. Hon tycker det är väldigt obehagligt att få den på sig, hon börjar bli bättre. Men fortfarande finns det kvar.

Nu under 2010 & 2011 har jag bara jobbat med att rida henne rätt. Det har gått hur bra som helst, och hon har blivit så JÄKLA fin! (L)
Min lilla Bellabus.

Såja , det va hela historien om min lilla Bella :)
Och här kommer bilder från alla 4 år!

 När vi kollade på henne 2007.
 Bild från annonsen.
 Bild från annonsen.
 bland om första dagarna (Bella & Matilda)

 vår första tävling tillsammans - 2007
 en av dom nyaste bilderna ;)
 


Såja, både gamla & nya bilder :)

Bella har lärt mig en sak, man ska aldrig ge upp. Man ska fortsätta kämpa
Oj, detta inlägget blev skitlångt xD
Men skitsamma ;)

puss på er!